Mitt 650.e inlägg handlar om en mix av känslor
Jag tittar över min modeblogg, försöker komma på ett nytt inlägg men allt jag kan känna är
vad jag saknar den där barndomen då man kände sig trygg, jag andas in igen och lägger mig i Gustavs famn, tänker på att jag inte längre vågar vara mer än två dagar i Paris under nästa år, men Loiredalen längtar jag sakta till.
Tänker även på Lisa Holm, så många år hon hade kvar att leva...
Varför?Oskyldiga flicka...
Jag försöker igen gå igenom mina framtida favoritplagg och jag tar på mig sjalen från Lindex med två färger från franska flaggan
Jag tar ett andetag till och tänker och hoppas att jag får leva tills den dagen då jag äntligen bor i ett litet hus utanför Marseille, nära Aix och blir som den där gamla tanten (dock mer pratsam)som jag såg med sin humoristiska man, en man som Gustav fast äldre och hade aptit på att prata med turister.
Så vill jag ha det. Punkt. Och ta cykeln ner till bageriet med vinden i håret och skrattrynkor vid ögonen och ett stort leende, Inga tårar mer. Ingen sorg för alla de som dog oskyldigt på en fredagskväll. Bara glädje!Kom igen, låt det positiva segra,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar